Ingen som hon har befunnit sig hemma hos oss på över 1,5 år.
Helt plötsligt står hon bara där och skiner,
mitt i vardagsrummet,
och ropar: “Hallå! Lyssna på mig, se på mig!”

Vänlig som jag är lyder jag kallet och sätter mig där.
Dock har jag glömt hur man gör:
“Hur?”, undrar jag rastlös, “hur förhåller man sig till dig?”

Ger upp i sinom tid, tar en kopp te, vänder mig till närmare vänner och låter henne stå där och tjura.

Jag tänker att jag ska ta upp kontakten igen.
Vissa kontakter måste man kanske ha en trigger av något slag för de ska bli av att ta upp, så kanske även i detta fall, tänker jag.
Och triggern finnes: OS!
Sport, sport, sport, tittatittatitta, sport, sport, sport.

Här är hon (eller en del av henne), för övrigt:

Alltså en TV - som lånas under en avgränsad tidperiod

Jag känner dock starkt att hon behöver ett namn,
jag måste kunna vända mig till henne på ett mer personligt sätt än bara “Hon den där TV:n”.
Funderar på Gråzonis, Knapp-Nissa och Bum-durk, men inget känns riktigt rätt, liksom.
Svåra beslut, det här.

Förslag, någon?