Sannerligen, två nya karaktärer har poppat upp - och poppat bort - i mitt liv.

Den första var Ronny. Eller var det Rodney? Eventuellt Emil. Fast Conny skulle kunna funka också. Inte lätt, det här med namn. Jag tror det är en ganska busig en i alla fall. Han är sjuväxlad, tillhör en 12-årig pojke, men försvann en natt i oktober. Officiellt sett blev han kidnappad - även kallat stulen - men en del av sanningen kan vara att han själv gärna ville ge sig ut på äventyr. Nåväl, äventyret - frivilligt eller inte - slutade i ett snår vid en sommarstuga, där han säkerligen trodde att han blivit fast för en lång tid. Men så en vinterdag krånglar sig herr och fru A genom buskagen på väg efter en gran - i dessa gröna tider - och upptäcker Ronny aka Rodney aka Emil aka Conny. Karusellen är genast igång - ringa polisen, skriva lapp i affären, allt för att återställa friden. Och det gör den! Friden, alltså. Återställs, alltså. Eller nästan åtminstone. Den 12-åriga pojken har nu identifierat sin sjuväxling, med ramnummer och allt, väntat på polisen (ja, han fick lite Coca-Cola för besväret), sett polisen ta med honom (sjuväxlingen, alltså, inte pojken) för en “mindre utredning”. Det kanske är säkrast. Hur som, Ronny aka Rodney aka Emil aka Conny är i det närmaste åter där han hör hemma.

Den andra var Sture, sockervaddsmannen (stålmannen, släng dig i väggen!). Det här är historien om honom:

Det började med att han skapades…

…fortsatte en stund i glädje…

…innan syret blev lite för mycket för honom.

God helg!