Fredagen den 9 november bar det av till Akropong, Ghana, Afrika.
Igår mjuklandades det någon gång kring halv tre på Arlanda och nu sitter jag åter på tionde våningen i Örebro, tittar ut över ett kallt (35 graders temperaturväxling är inte att leka med) och snölöst landskap.

Ber om ursäkt för det otroligt fattiga bloggandet. Konstigt - det är klart att det finns tusen och miljoner intryck, men det har på något sätt varit som att jag inte haft något att skriva. Inte ens för egen del. Rekommendationen är att skriva ca två timmar fältdagbok om dagen när man är ute på fältstudier. Jag har kanske skrivit max en halvtimme… sammanlagt på fem veckor.

Nåväl, nu är jag hemma, men min dygnsrytm verkar vara kvar i Afrika. Efter första natten i min egen säng (skööönt) vaknade jag med tuppen vid 05.40, trots att tuppen inte gal här. Den gör den i Akropong. 05.40 är inte extremt tidigt där, jag har gått upp då emellanåt och suttit på trappan mot solnedgången till och transkriberat lite några gånger. Vaknar man då och är pigg är det ju lika bra att gå upp. Så tänkte jag nu också, så fyra maskiner är redan tvättade och i torktumlaren. Handtvätt i hink i duschen med Y3 har väl sin charm, men nog är det ganska skönt med apparater som gör saker åt en. Fast jag vet inte… lite tråkigt också, lite konstgjort.

07.30 varje morgon har det varit frukost vid dukat bord, med ljust rostat bröd, smör, marmelad (för det mesta), gröt/välling, banan/papaya och te. Det blev det inte här i Örebro, så nu är jag hungrig. Känner mig mer än redo för riktigt bröd, fil, ost, mjölk, smak-te… Verkar som att jag får plocka fram det själv, Karl och Paulina ligger i sina drömmar i sina sängar i sina rum och verkar inte alls lika redo själv. Fast nu låter det minsann som att det rör sig i Karl lilla kammare…

Under vår tur med packning- och resenärsavlastning kring Örebro igår hann “men det är ju ändå mysigt med advent” sägas sisådär tio gånger av fyra återvändare.

Men det är ju ändå mysigt med advent!